2017 Varför borde fler bli som Norden?

Gång på gång ser vi att Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige toppar listorna över världens bästa länder att bo i.

Många av oss ser det som en självklarhet. Men det är det ju inte. Det är resultatet av att vi har ordnat våra samhällen så som vi gjort. Alltså av det vi kallar den nordiska modellen.

Många sneglar på de nordiska länderna som en förebild, samtidigt är vårt sätt att organisera samhället hotat från höger i alla

Men vad är egentligen den nordiska modellen? Hur fungerar den? Är den verkligen ett mirakel, och för alla? Om det behövs en insats kan det här vara en bra utgångspunkt.

1900

1909 Decemberkompromissen

Det går att se decemberkompromissen 1909 som en start på den svenska avtalsmodellen. Då kom LO och SAF (som idag heter Svenskt Näringsliv) överens om arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet och arbetarnas rätt att organisera sig. Kompromissen föll dock samman 1909 under storstrejkens år, och efter det tog det många år innan ett nytt avtal slöts mellan LO och SAF.

1910

1910 Massarbetslöshet och konflikter

Mellan 1910 och 1930 präglades arbetsmarknaden av konflikter och massarbetslöshet.

 

1918 Beslut om allmän och lika rösträtt

Författaren Per T Ohlsson kom 2017 ut med en bok med titeln 1918, där han beskriver 1918 som året då Sverige blev det moderna Sverige. Andra världskriget tar slut och en rad händelser på arbetsmarknaden och i politiken leder fram till formandet av det fria öppna och demokratiska välfärdssamhället.

Sverige styrdes av en liberal-socialdemokratisk koalition under Nils Edén. Här kan du se ett inslag i SVT Forum om boken, och hur det moderna Sverige grundas i året 1918, som börjar med hopp om fred i Europa och slutar med beslut om allmän och lika rösträtt.

 

https://www.svt.se/nyheter/svtforum/politik-i-bokhyllan-1918-aret-da-sverige-blev-sverige
1930

1934 Per-Albin Hansson och socialdemokraternas regeringsinnehav

1932 fick socialdemokraternas partiledare Per-Albin Hansson uppdraget att bilda en socialdemokratisk regering. Det var starten på socialdemokratins långa regeringsinnehav i Sverige, som varade i 44 år med ett kort avbrott sommaren 1936. Under den tiden utvecklades mycket av den samförståndspolitik som kom att prägla arbetsmarknadsmodellen.

 

1938 Saltsjöbadsavtalet

Saltsjöbadsavtalet var det nya avtalet mellan LO och SAF efter att årtionden av konflikter. Avtalet gäller fortfarande, och är ett regelverk om samarbetsorgan (Arbetsmarknadsnämnden), förhandlingsordning, uppsägning av arbetare, samt om ekonomiska stridsåtgärder och samhällsfarliga konflikter. De regler som handlade om uppsägning av arbetare åsidosattes dock i mångt och mycket av lagen om anställningsskydd 1982.

 

 

1950

1951 Rhen-Meidner-modellen

Full sysselsättning, låg inflation, hög tillväxt och jämn inkomstfördelning är grunderna i den ekonomiska politik som blivit en hörnpelare i den svenska modellen, och som utarbetades av LO-ekonomerna Gösta Rehn och Rudolf Meidner under 1940-talet för att läggas fram i rapporten Fackföreningsrörelsen och den fulla sysselsättningen till LO-kongressen 1951. Modellen bygger på en aktiv arbetsmarknadspolitik, keynesiansk ekonomisk teori med en välfärdsstat och offentliga investeringar. En viktig del är generösa sjuk- och arbetslöshetsförsäkringssystem, som innebär en trygghet vid ekonomiska omställningar, så att efterfrågan hålls uppe under konjunktursvängar och inkomstskillnader jämnas ut.

1954 och 1955 genomfördes lagstiftning i sverige som skapade villkor i sjuk- och arbetslöshetsersättningen i enlighet med denna ekonomiska politik.

 

1952 Centrala förhandlingar mellan LO och SAF

Under 1950-talet inleddes en period av ordning och reda på arbetsmarknaden, genom central samordning av de fackliga avtalsrörelserna. 1952 sluts det första centrala avtalet mellan LO och SAF, och fram till 1980-talet hade vi en period av relativt samförstånd, ekonomisk tillväxt och hög sysselsättning. Denna modell har på många sätt kommit att prägla bilden av den svenska modellen, och först när konjunkturen börjar vända i slutet på 1970-talet börjar samordningen spricka. Det som under det här perioden menades med central samordning är inte samma som idag. Fram till 1982 så fördes förhandlingarna centralt mellan LO och SAF, inte genom förbundsvis samordning där man kommer överens om vissa gemensamma krav, som idag.

1970

1976 Konflikterna ökar

Under 1970-talet övergavs konsensuspolitiken strategiskt av SAF, och när riksdagen beslutade om lagen om anställningsskydd (LAS) så var det i hård konflikt med SAF och borgerligheten. Konflikten ökas när LO-kongressen 1976 beslutar om löntagarfonder, vilket av SAF och borgerligheten sågs som ett steg mot ren socialism.

1980

1982 Löntagarfonderna i fokus

De centrala förhandlingarna mellan LO och SAF bryter samman. Valrörelsen handlar nästan bara om en enda fråga: löntagarfonderna. Den svenska modellen är under retoriskt angrepp av en höger som valt en konfrontativ strategi, stärkta av en nyliberal politisk våg internationellt, som vi ser början på under 1980-talet.

1990

1991 Den svenska modellen under nedmontering

Under 1990-talet såg vi hur den svenska modellen i delar nedmonterades. Med start i den borgerliga valvinsten 1991 övergavs den korporativistiska tanken, och 1993 ersattes målet om full sysselsättning med en oberoende centralbank och inflationsbekämpningsmål.

1990-talet kom att präglas av stora skattesänkningar och nedskärningar i offentlig välfärd och social trygghetssystem.

2010

2014 Samordningen bryter samman och återuppstår

Socialdemokraterna bildar regering 2014 efter åtta år av högerstyre i och med alliansregeringen. Statsminister Stefan Löfven med bakgrund i LO och IF Metall talar om den svenska modellen och vad den innebär i en rad sammanhang.

Efter att LO-samordningen inför avtalsrörelsen brutit samman återuppstod den på LO:s repskap hösten 2016, där det beslutades att gå fram med gemensamma krav i avtalsrörelsen, bland annat en låglönesatsning.